Lade mig efter 12 igårkväll tror jag, nu klev man upp strax innan 9.

Känner mig inte särskilt slutkörd, blev lite spel igårkväll dessutom.

OMSI2 - buss-spel där man kör buss helt enkelt, men jag försökte 

lära mig funktionerna och var bara ute och upptäckte vägarna 

och staden, tyskt spel och tyska städer.....

Idag ska jag nog bara ta det lugnt, återhämta mig så mycket som möjligt.

Blir väl lite Euro Truck kanske, var några dar sen jag spelade det......

Idag har man fotat lite veteranbilar, Nationaldagståg och Hemvärnsfordon.'

Varit en lugn dag idag utan stress men mycket motion så man fick lite träning.

Jag hoppas jag kan sticka härifrån vid midsommar, 

komma iväg härifrån och börja planera och fundera

på framtiden...är så förvånad över hur detta samhälle fungerar.

Det var en lärare som höll ett tal på torget idag, hon hade väl fått

nått stipendium eller pris eller nått, hon pratade om sitt yrke och

om att få sina elever att växa och låta dom vara nyfiken på att lära.

Om mina lärare lät oss elever växa och bli nått....då hade jag nog 

haft ett jobb idag, men våra lärare gick till jobbet för att få lön,

inte för att undervisa och låta sina elever förberedas för framtiden.

Så j-a trist att vissa tycker att särskolan ska ses som en mänsklig förvaring

istället för en plats för personlig utveckling.

Det är som scouting, man lär sig scoutingens alla delar och kan ha med

detta i framtiden då många tycker dom haft stor nytta av sina scoutkunskaper.

Jag har inte fått chansen till detta men skulle gärna vilja.

Men idag sitter jag mellan stolarna och myndigheterna har jag brutit med.

-Innan dom också vänder sig till Polisen.

Jag fick det rådet i en kommentar här i bloggen, jag bör flytta så långt 

som möjligt och börja om - Örnsköldsviks Kommun vill ju inte mitt bästa.

Dom har stämplat mig helt enkelt.....

Så det är nog stor möjlighet jag hamnar i Hässelby om några veckor.

Och jag tänker då fan i mig aldrig återvända till Dövik.

Hellre få kontakt med TV och göra nånting av min story

kring särskolan och kyrkan.

Man påstår att sär fungerar idag - men eleverna säger ändå att dom inte

lär sig nått på lektionerna.....och hur ska dom då komma nånstans här i livet?

Idag är det nationaldagen också, jag ska gå på torget och fota lite och se

vad det är för aktiviteter där, hoppas min vän ringer mig under dagen också.

Som sagt, jag glömmer aldrig särskolan, men nu är jag ännu närmare möjlgheten

att få kontakt med media och visa upp mina erfarenheter.

Igårkväll kände jag mig som en ihjälklubbad säl.

Jag mådde riktigt jävla dåligt alltså.

Så mycket negativa kommentarer man får bara för man vill ta itu med sitt liv.

Jag fick en positiv kommentar här också om att man hoppas det löser sig för mig.

Nej jag tror inte det kommer lösa sig för mig, kommunen har ju aldrig erbjudit sig

att hjälpa mig, dom vill ju bara tjälpa mig hela tiden.

Så det är väl bättre min vän i Hässelby ringer upp dom och frågar varför i hela helvete

dom aldrig tar itu med problemen - innan dom skickar mig på psyk, för det enda psyk 

kan göra är att skriva ett brev till kommunen och säga att det handlar om behov av

insatser, inte behov av att sitta och samtala om varför kommunen vägrar hjälpa.

Cheferna har sagt nej, vi som blivit felplacerade i särskolan får aldrig något jobb.

Vi ska inte heller studera, vi ska sitta hemma och leva på bidrag och känna oss helt misslyckade.

Jag får inget jobb, jag får ingen hjälp att ta itu med mitt liv.

Man vill bara låsa in sig hemma och bryta med allt och alla.

Jag har inte ens en familj som tar nån hänsyn till mig längre.

Trist att myndigheterna ens får göra så här.

Särskolan har förstört mitt liv.....

Han tycker inte jag ska ge upp, även om kommunen struntar blanka fan

i hur jag har det ska jag inte ge upp....men han håller med mig om att

arbetsförmedlingen borde kunna ge mig lönebidrag inom t.ex kyrkan

eller nånting annat, svårigheterna är att dom ofta bara jobbar i sitt

eget område och kan kanske inte vara behjälpliga om man söker nått

på annan ort.....

Men att kommunen inte ens vill hjälpa mig längre - min vän sa också att

det var märkligt att man inte vill ta itu med problemen, istället ringer man

snuten och psyket för man är orolig för min hälsa, sjuka idioter alltså.

Jag har pratat med dom alla men ingen bryr sig, och inte känner man nån

inom kommunen heller som skulle kunna hjälpa mig.

Så jag lever med ohälsa och ibland är den minimal, ibland känner man sig som

en död säl, myndigheterna står bara och ser på och struntar i hur jag har det.

Det är som kommunens växel, där påstår dom att det inte finns nått att göra åt min situation.

Helt jävla dumt sagt, man påstår att det inte finns nått att göra åt min livssituation.

Man vill komma ut i samhället, arbeta och göra en insats men ingen vill hjälpa.

Myndighetera är så jävla taskiga att det är tragiskt.

Dom borde betala för det dom ställt till med.

Kommunen är inte kompetent nog att hjälpa mig,

så nu har både Polis och Psyk ringt upp mig och undrar

hur jag mår men jag sa att kommunen vägrar hjälpa en

svag människa att bli stark igen.

Men jag ringde radio nu och diskutera saken men dom,

skrivit till den lokale radioreportern också, hoppas han

återkopplar.

Ska ringa TV också.

Hej och välkommen till min  blogg, Per Tjärnström heter jag, 33 år gammal

och förtidspensionär sedan 15 år tillbaka - orsaken var att jag gick särgymnasium.

Jag har inte haft nått arbete, och jag får inget arbete heller eftersom ingen vill

ge mig chansen att komma nånstans här i livet.

På sär i Övik där marknadsför man utbildningen som att "hos oss får man en

individanpassad utbildning" - jag gick där, fick tidigt höra att, "du har fått din chans,

det blev för svårt för dig" och därmed vägrade man ge en individanpassning.

Jag kritiserade skolan i 4 års tid och gick in i väggen, sökte stöd i kyrkan i

Själevads Församling men blev utfryst, hela ungdomsgruppen vände mig ryggen

och började mobba mig istället för att visa att dom var mina vänner.

Församlingspedagogen, hon särbehandlade mig också, behandlade mig inte som

dom andra, hon brydde sig inte heller om den mobbing hennes ungdomar utsatte

mig för heller.

Jag har kritiserat församlingen för deras sätt att hantera ohälsa men det ledde till åtal.

-Trakasserier.

Jag har kritiserat särskolan  men det blev polissak....ingen brydde sig om särskolans brister.

Idag sitter jag mellan stolarna och får ingen hjälp att ta itu med mitt liv,

kommunen kan inte ens ge mig en rehabilitering och stöd så jag får rätsida på livet.

Han som marknadsförde utbildningen kan vi kalla Ola, är numer pensionär.

Det var han som kränkte mig, lade sig i mitt privatliv och sa att jag inte kunde

nånting, men han vägrade ge mig chans att lyckas med skolan.

Nu ska jag ringa ett sista samtal till kommunen, vill dom inte engagera sig ändå

så är det väl bara ge upp och acceptera att mitt liv inte kommer ordna upp sig.