Jag får inget jobb, jag får ingen hjälp att ta itu med mitt liv.

Man vill bara låsa in sig hemma och bryta med allt och alla.

Jag har inte ens en familj som tar nån hänsyn till mig längre.

Trist att myndigheterna ens får göra så här.

Särskolan har förstört mitt liv.....

Han tycker inte jag ska ge upp, även om kommunen struntar blanka fan

i hur jag har det ska jag inte ge upp....men han håller med mig om att

arbetsförmedlingen borde kunna ge mig lönebidrag inom t.ex kyrkan

eller nånting annat, svårigheterna är att dom ofta bara jobbar i sitt

eget område och kan kanske inte vara behjälpliga om man söker nått

på annan ort.....

Men att kommunen inte ens vill hjälpa mig längre - min vän sa också att

det var märkligt att man inte vill ta itu med problemen, istället ringer man

snuten och psyket för man är orolig för min hälsa, sjuka idioter alltså.

Jag har pratat med dom alla men ingen bryr sig, och inte känner man nån

inom kommunen heller som skulle kunna hjälpa mig.

Så jag lever med ohälsa och ibland är den minimal, ibland känner man sig som

en död säl, myndigheterna står bara och ser på och struntar i hur jag har det.

Det är som kommunens växel, där påstår dom att det inte finns nått att göra åt min situation.

Helt jävla dumt sagt, man påstår att det inte finns nått att göra åt min livssituation.

Man vill komma ut i samhället, arbeta och göra en insats men ingen vill hjälpa.

Myndighetera är så jävla taskiga att det är tragiskt.

Dom borde betala för det dom ställt till med.

Kommunen är inte kompetent nog att hjälpa mig,

så nu har både Polis och Psyk ringt upp mig och undrar

hur jag mår men jag sa att kommunen vägrar hjälpa en

svag människa att bli stark igen.

Men jag ringde radio nu och diskutera saken men dom,

skrivit till den lokale radioreportern också, hoppas han

återkopplar.

Ska ringa TV också.

Hej och välkommen till min  blogg, Per Tjärnström heter jag, 33 år gammal

och förtidspensionär sedan 15 år tillbaka - orsaken var att jag gick särgymnasium.

Jag har inte haft nått arbete, och jag får inget arbete heller eftersom ingen vill

ge mig chansen att komma nånstans här i livet.

På sär i Övik där marknadsför man utbildningen som att "hos oss får man en

individanpassad utbildning" - jag gick där, fick tidigt höra att, "du har fått din chans,

det blev för svårt för dig" och därmed vägrade man ge en individanpassning.

Jag kritiserade skolan i 4 års tid och gick in i väggen, sökte stöd i kyrkan i

Själevads Församling men blev utfryst, hela ungdomsgruppen vände mig ryggen

och började mobba mig istället för att visa att dom var mina vänner.

Församlingspedagogen, hon särbehandlade mig också, behandlade mig inte som

dom andra, hon brydde sig inte heller om den mobbing hennes ungdomar utsatte

mig för heller.

Jag har kritiserat församlingen för deras sätt att hantera ohälsa men det ledde till åtal.

-Trakasserier.

Jag har kritiserat särskolan  men det blev polissak....ingen brydde sig om särskolans brister.

Idag sitter jag mellan stolarna och får ingen hjälp att ta itu med mitt liv,

kommunen kan inte ens ge mig en rehabilitering och stöd så jag får rätsida på livet.

Han som marknadsförde utbildningen kan vi kalla Ola, är numer pensionär.

Det var han som kränkte mig, lade sig i mitt privatliv och sa att jag inte kunde

nånting, men han vägrade ge mig chans att lyckas med skolan.

Nu ska jag ringa ett sista samtal till kommunen, vill dom inte engagera sig ändå

så är det väl bara ge upp och acceptera att mitt liv inte kommer ordna upp sig.

4 års särskola, där bröt man ner mig i molekyler.

Nu får jag ingen hjälp att ta itu med mitt liv.

#Närrehabiliteringinteäraktuellt

Fruktansvärt illa gjort av kommunen att inte ta ansvar.

Om 12 minuter ringer jag en chef på kommunen och vill

inte hon engagera sig - ja då finns inget mer att göra.

VARNING: Denna blogg kan innehålla viss hatiskt innehåll,

                eller kanske inte.....................................