Idag har man fotat lite veteranbilar, Nationaldagståg och Hemvärnsfordon.'

Varit en lugn dag idag utan stress men mycket motion så man fick lite träning.

Jag hoppas jag kan sticka härifrån vid midsommar, 

komma iväg härifrån och börja planera och fundera

på framtiden...är så förvånad över hur detta samhälle fungerar.

Det var en lärare som höll ett tal på torget idag, hon hade väl fått

nått stipendium eller pris eller nått, hon pratade om sitt yrke och

om att få sina elever att växa och låta dom vara nyfiken på att lära.

Om mina lärare lät oss elever växa och bli nått....då hade jag nog 

haft ett jobb idag, men våra lärare gick till jobbet för att få lön,

inte för att undervisa och låta sina elever förberedas för framtiden.

Så j-a trist att vissa tycker att särskolan ska ses som en mänsklig förvaring

istället för en plats för personlig utveckling.

Det är som scouting, man lär sig scoutingens alla delar och kan ha med

detta i framtiden då många tycker dom haft stor nytta av sina scoutkunskaper.

Jag har inte fått chansen till detta men skulle gärna vilja.

Men idag sitter jag mellan stolarna och myndigheterna har jag brutit med.

-Innan dom också vänder sig till Polisen.

Jag fick det rådet i en kommentar här i bloggen, jag bör flytta så långt 

som möjligt och börja om - Örnsköldsviks Kommun vill ju inte mitt bästa.

Dom har stämplat mig helt enkelt.....

Så det är nog stor möjlighet jag hamnar i Hässelby om några veckor.

Och jag tänker då fan i mig aldrig återvända till Dövik.

Hellre få kontakt med TV och göra nånting av min story

kring särskolan och kyrkan.

Man påstår att sär fungerar idag - men eleverna säger ändå att dom inte

lär sig nått på lektionerna.....och hur ska dom då komma nånstans här i livet?

Idag är det nationaldagen också, jag ska gå på torget och fota lite och se

vad det är för aktiviteter där, hoppas min vän ringer mig under dagen också.

Som sagt, jag glömmer aldrig särskolan, men nu är jag ännu närmare möjlgheten

att få kontakt med media och visa upp mina erfarenheter.

Igårkväll kände jag mig som en ihjälklubbad säl.

Jag mådde riktigt jävla dåligt alltså.

Så mycket negativa kommentarer man får bara för man vill ta itu med sitt liv.

Jag fick en positiv kommentar här också om att man hoppas det löser sig för mig.

Nej jag tror inte det kommer lösa sig för mig, kommunen har ju aldrig erbjudit sig

att hjälpa mig, dom vill ju bara tjälpa mig hela tiden.

Så det är väl bättre min vän i Hässelby ringer upp dom och frågar varför i hela helvete

dom aldrig tar itu med problemen - innan dom skickar mig på psyk, för det enda psyk 

kan göra är att skriva ett brev till kommunen och säga att det handlar om behov av

insatser, inte behov av att sitta och samtala om varför kommunen vägrar hjälpa.

Cheferna har sagt nej, vi som blivit felplacerade i särskolan får aldrig något jobb.

Vi ska inte heller studera, vi ska sitta hemma och leva på bidrag och känna oss helt misslyckade.